Inatt, som så många andra nätter, vaknade jag av att Tobbe pratade i sömnen. Just denna natt skrattade han högt och sa sedan nåt i stil med "Men då får vi väl ta långfärdsskridskorna.." Haha, undra vad tusan han drömde egentligen.

Brukar ni prata i sömnen? När jag var yngre vet jag att jag gjorde det. Men jag tror inte jag gjort det på väldigt länge. Tobbe har i alla fall inte hört mig göra det. Blev lite nyfiken på varför man pratar i sömnen så jag googlade det, och hittade då detta på Illustrerad Vetenskap's hemsida:

"De flesta människor grymtar ibland eller säger enstaka ord, medan de sover. Däremot är det ganska ovanligt att prata ofta eller under längre tid. Som regel ger orden heller ingen mening.
Sömnforskarna vet inte exakt varför vi talar i sömnen. I en del fall kan det vara ett resultat av en särskilt livfull dröm, men det är nog vanligare att det finns ett samband med stress. Sömnprat har en tendens att uppträda oftare, när en person är stressad, sjuk eller på något annat sätt ur balans. Det är helt ofarligt att tala i sömnen – bortsett från de problem man kan få med sin partner. Någon behandling finns inte, men det kan hjälpa att reducera stress samt att ha fasta sovvanor, så att man går till sängs vid någorlunda samma tid varje dag."

Lät ju inte alls nå kul. Är han stressad, min älskling? För han säger ju inte bara "enstaka ord", utan hela meningar. Tidigare fraser som jag vaknat av att höra honom säga är "Men gud vilken snygg fondvägg" (detta skrattade jag gott åt) och "Om jag bara visste.."

Jaja, måste nog höra med honom hur han mår egentligen. Vet ju att det är mycket på jobbet. Han måste nog försöka ta det lite lugnt. Ska nog boka in en massage åt honom. Tror det är precis vad han behöver.

Älskling, är du stressad?