Det löser sig alltid brukar min mamma säga. Och vet ni vad? Jag tror att hon vet vad hon snackar om. Det som har oroat mig som mest nu den senaste tiden är att jag är arbetslös. Men alldeles nyligen ringde det en kvinna från ett ställe där jag skickat in en 'spontanansökan' imorse (?!) och sa att hon läst igenom den och att dom mer än gärna vill träffa mig. Hon trodde att dom kanske hade något som passade. Så jag känner mig så glad! Hoppas för allt i världen att det kan leda till nåt. Men även om det inte skulle bli nåt av det, så känns det bara så skönt att dom i alla fall hör av sig och säger att man låter intressant. Det visar ju i alla fall att man kan få ihop en grym ansökan, och att det faktiskt går att hitta jobb som inte utannonserats på t.ex. Platsbanken. För det är ju dom där 'dolda' jobben man vill åt, dom som finns, men inte syns.

Så den 24:e ska jag dit och träffa henne. Så ni kan ju ägna mig en tanke då och kanske hålla tummarna för mig också. Om ni vill kan ni ju också hålla tummarna att dom ringer från det andra stället där jag sökte jobb på förra veckan. Vore schysst!

Men nu ska jag försöka slappna av lite i mina käkmuskler, har suttit här med ett leende på läpparna ända sedan hon ringde. Ska försöka att inte ta ut nåt i förskott också, men det känns som att det är min tur nu.