Tobias mormor dog inatt. Fick just veta det. Självklart är det tråkigt, men jag kan inte hjälpa att tycka att det på ett sätt var 'lika bra'. Kalla mig hemsk och kalla mig gräslig, men i min bok är det inget liv att bara ligga i sängen och plågas. Då är det bättre att få gå vidare. För ingen av oss vet vad som väntar efter döden, men jag tror med all säkerhet att hon har det bättre där hon är nu, vart än det nu kan vara.

Vad tycker ni? Är jag hemsk som skriver något sådant? Eller tänker ni precis som jag. Ett liv fyllt med smärta, liggandes i en säng, är väl inget liv egentligen. Hon var världens sötaste och hon kommer vara saknad av alla runt omkring, men nu vet vi att hon slipper plågas. Nu vet vi att hon har det bra.